Hypnotisören

Bonniers är bra på att hajpa, och hajpen kring pseudonymen Lars Keplers kriminalroman Hypnotisören har varit enorm. Jag tyckte att den var spännande, precis som så många andra deckare. Men tyvärr måste jag säga att slutet var en besvikelse, lite för mainstream helt enkelt. Historien om den näst intill utplånade familjen Ek är intensiv till en början, men blir allt mattare till förmån för hypnotisören och läkaren Erik Maria Barks historia. Jag hade gärna sett mer fokus på polisen Joona och lite mindre på Bark. Det som känns lite annorlunda är partierna om hypnosen och beskrivningarna som liknas vid dykning i ett blått hav - poetiskt, men inte särskilt udda.

Det finns såklart en del obehagliga karaktärer i boken, och den psykiskt sjuka Eva Blau hör till det värre slaget. Genom att rikta strålkastarljuset mot henne tillåts andra att operera fritt, något som en mer luttrad deckarläsare än jag säkert genomskådade långt tidigare. Dessutom kläms det in några elaka barn, lite äktenskapstrassel och en lite för lång tillbakablick. Resultatet blir en bok som är lättläst, spännande och ganska så spretig. Fler böcker är planerade men för att hamna i min bokhylla ska de handla om Joona och ha kommit ut i pocket.

titel HYPNOTISÖREN författare LARS KEPLER förlag ALBERT BONNIERS FÖRLAG (2009)