I maj kom
Kajsa Ingemarssons nya roman
Bara vanligt vatten - en bok om en bok, en bok om en författare och en bok om bokbranschen. Och så lite kärlek. Kajsa Ingemarsson verkar ha roat sig kungligt med alla stereotyper - från överklassfamiljen till byggaren och kulturkoftan - när hon skrev boken.
Stella är en snorkig, bästsäljande författare som uppskattas av läsarna men inte av branschen. Hon är uppvuxen i läkarfamilj där fasaden är viktig, och är tillsammans med TV-chefen Fredrik, vars image är minst lika viktig som föräldrarnas. Våningen som Stella bor i är stor och dyr, men drabbas tråkigt nog av en vattenläcka precis när hon behöver arbetsro för att skriva den sista romanen i sin serie om Franciska Falke. Byggaren Johnny kommer in i Stellas liv, orsakar damm och oväsen och till råga på allt värmer han falukorv i hennes exklusiva kök.
Parallellt med historien om Stella får man läsa delar av hennes bok, "Himmel av sten", vilket är lite roligt. Stellas läsare undrar hur det går för Franciska och hennes vapendragare Elias, och vi som är Kajsas läsare undrar hur det ska sluta för Stella, Fredrik och Johnny.
Bara vanligt vatten är en småtrevlig roman, ett lagom tidsfördriv under några kvällar, men tyvärr inte mer än så. Det enda som är riktigt kul är de stereotypa dragen hos karaktärerna, och lite kul är det att läsa om bokbranchen. Läs också
Bokhoras recension.
titel BARA VANLIGT VATTEN författare KAJSA INGEMARSSON förlag NORSTEDTS (2009)
Omslaget till Doris Lessings Gräset sjunger är ett av de finaste jag sett. Fina gröna nyanser mot den brunaktiga ryggen och två helt olika typsnitt som kompletterar varandra. Snyggt!
Jag skulle egentligen inte köpa fler böcker i år, men behovet att träna blev för stort. Eftersom jag inte hinner träna så mycket i veckorna (och kanske lite för att jag tycker det är så tråkigt) investerade jag i boken Gå ner i vikt med promenader av Katarina Woxnerud. Tanken är att jag ska gå lite mer på helgerna, och förhoppningsvis hinna en sväng på lunchen någon gång i veckan. I boken finns det också tips på bra mat och träningsprogram - med en ny bok känns träning helt plötsligt lockande!
Journalisten och programledaren Carin Hjulström har romandebuterat med Finns inte på kartan, en bok om journaliststudenten Frida Fors som får göra sin praktik mitt ute i småländska ingenstans. Hon kommer som en frisk fläkt till lilla Bruseryd, skriver artiklar som upprör det lilla samhället och blir hela byns kurator. Frida Fors känns som en gammal flickbokshjältinna - snäll, naiv och rekorderlig. Tyvärr blir det hela lite för enkelt och förutsägbart.
Bonniers är bra på att hajpa, och hajpen kring pseudonymen Lars Keplers kriminalroman Hypnotisören har varit enorm. Jag tyckte att den var spännande, precis som så många andra deckare. Men tyvärr måste jag säga att slutet var en besvikelse, lite för mainstream helt enkelt. Historien om den näst intill utplånade familjen Ek är intensiv till en början, men blir allt mattare till förmån för hypnotisören och läkaren Erik Maria Barks historia. Jag hade gärna sett mer fokus på polisen Joona och lite mindre på Bark. Det som känns lite annorlunda är partierna om hypnosen och beskrivningarna som liknas vid dykning i ett blått hav - poetiskt, men inte särskilt udda.
Zhuang har skickats från den kinesiska landsbygden till London av sina fattiga föräldrar för att lära sig engelska. Men England är konstigt och Zhuang känner sig ensam. Hon möter en man, dubbelt så gammal, konstnär och med stor integritet som hon flyttar in hos, och så får vi följa deras kärlekshistoria och hur Zhuang själv utvecklas och växer som människa och som kvinna.
